Att vara kär
Är något väldigt väldigt konstigt tycker jag. Vad är det som bestämmer att man ska bli kär i just DEN personen? Vad är det som gör att kroppen blir påverkad av osynliga fjärilar och onödig handsvett? Varför blir huvudet vimsigare och ens uttalande töntigare än vanligt?
Varför är det så pinsamt, genant och personligt att berätta för personen man är kär i hur man känner? När det faktiskt inte är en själv som bestämmer över känslorna. De bara kommer - ibland pang på direkt utan någon rättvis förvarning.
Att vara kär kan göra ont. Det vet de flesta om. När man är kär så är hjärtat är sårbart, det plockar bort alla skydd och är superlätt att skada. Därför kan det bli farligt att ge sitt hjärta till någon. Det kan lätt bli skadat om man ger det till fel person, som inte tar hand om det på rätt sätt.
Ett lite flummigt exempel är pirates of the caribbean. Har ni sett tvåan så vet ni vem Davy Jones är. Hans hjärta skärde han ut och la i en kista, för hans smärta i hjärtat var så stort att han inte stod ut med det längre.
Den som sedan fick tag i kistan och hans hjärta hade en fruktansvärd makt över honom. Makten kunde antingen användas bra, eller användas dåligt.
Så är det med våra hjärtan, våran kärlek. " Last christmas, I gave you my heart. But the very next day, you gave it away"
MEN kärlek gör inte bara ont. Det finns fall där kärlek kan vara något väldigt väldigt bra. Jag har själv varit med om det. Besvarad kärlek.
En sällsynt vara som uppskattas alldeles för lite av de människor som får uppleva detta fenomen.
Att hitta denna besvarade kärlek kan vara svårt - eftersom vi människor har så svårt för att våga visa hur vi känner. Många människor har svårt för att våga satsa, våga chansa, våga göra bort sig. Våga bryta normen och kliva fram till personen face to face och säga "du, jag gillar dig".
Ibland kan man fråga sig ; vad kan gå fel? Om personen inte har samma känslor som du, so what? Då är det bara att gå vidare och finna personen som gillar just DIG.
Jag tror nämligen inte på att det finns en person för alla. För ett halvår sedan trodde jag det. Men jag hade så fel. Det är upp till oss om vi vill att just den personen ska vara den enda för oss. Och det finns många människor där ute som skulle kunna vara just den personen. Äkta kärlek är då två personer bara ser varandra, är varandras soulmates den tiden de är tillsammans.
Otrohet är något jag inte förstår mig på. Otrohet visar på otacksamhet, själviskhet eller feghet. För om du är otrogen för att din flickvän/pojkvän är oschyssta eller jättedåliga levnadskamrater, då borde du göra slut innan du hittar någon annan. Fundera på varför det inte funkar med din pojk/flickvän innan du kastar dig efter en ny. För att ha två samtidigt bara för att du inte kan bestämma dig för vem du älskar mest? Det är bara själviskt. Då älskar du inte personerna så pass mycket som du tror.
Älskar man en person på riktigt, då vill man den inget ont. Då vill man att den ska vara lycklig. Älskar man en person på riktigt, då är han eller hon den enda som gäller. Då finns det inget som heter "jag kan inte bestämma mig för vem jag vill vara med". Det ska du redan ha ett svar på. Har du inte det, så är det ditt problem och att såra en person som kanske älskar DIG på riktigt igenom att vara med någon annan, DET är det mest omoraliska jag kan tänka mig.
Som du märker kan kärlek verka komplicerat. Detta inlägg blev något längre än vad jag hade tänkt mig. Men kärlek är faktiskt i grunden något väldigt fint. En värld utan kärlek skulle vara en värld utan mänsklighet. För kärlek gör oss till dom vi är idag. Kärlek bygger upp oss, kärlek formar oss och kärlek lär oss om livet.
Varför är det så pinsamt, genant och personligt att berätta för personen man är kär i hur man känner? När det faktiskt inte är en själv som bestämmer över känslorna. De bara kommer - ibland pang på direkt utan någon rättvis förvarning.
Att vara kär kan göra ont. Det vet de flesta om. När man är kär så är hjärtat är sårbart, det plockar bort alla skydd och är superlätt att skada. Därför kan det bli farligt att ge sitt hjärta till någon. Det kan lätt bli skadat om man ger det till fel person, som inte tar hand om det på rätt sätt.
Ett lite flummigt exempel är pirates of the caribbean. Har ni sett tvåan så vet ni vem Davy Jones är. Hans hjärta skärde han ut och la i en kista, för hans smärta i hjärtat var så stort att han inte stod ut med det längre.
Den som sedan fick tag i kistan och hans hjärta hade en fruktansvärd makt över honom. Makten kunde antingen användas bra, eller användas dåligt.
Så är det med våra hjärtan, våran kärlek. " Last christmas, I gave you my heart. But the very next day, you gave it away"
MEN kärlek gör inte bara ont. Det finns fall där kärlek kan vara något väldigt väldigt bra. Jag har själv varit med om det. Besvarad kärlek.
En sällsynt vara som uppskattas alldeles för lite av de människor som får uppleva detta fenomen.
Att hitta denna besvarade kärlek kan vara svårt - eftersom vi människor har så svårt för att våga visa hur vi känner. Många människor har svårt för att våga satsa, våga chansa, våga göra bort sig. Våga bryta normen och kliva fram till personen face to face och säga "du, jag gillar dig".
Ibland kan man fråga sig ; vad kan gå fel? Om personen inte har samma känslor som du, so what? Då är det bara att gå vidare och finna personen som gillar just DIG.
Jag tror nämligen inte på att det finns en person för alla. För ett halvår sedan trodde jag det. Men jag hade så fel. Det är upp till oss om vi vill att just den personen ska vara den enda för oss. Och det finns många människor där ute som skulle kunna vara just den personen. Äkta kärlek är då två personer bara ser varandra, är varandras soulmates den tiden de är tillsammans.
Otrohet är något jag inte förstår mig på. Otrohet visar på otacksamhet, själviskhet eller feghet. För om du är otrogen för att din flickvän/pojkvän är oschyssta eller jättedåliga levnadskamrater, då borde du göra slut innan du hittar någon annan. Fundera på varför det inte funkar med din pojk/flickvän innan du kastar dig efter en ny. För att ha två samtidigt bara för att du inte kan bestämma dig för vem du älskar mest? Det är bara själviskt. Då älskar du inte personerna så pass mycket som du tror.
Älskar man en person på riktigt, då vill man den inget ont. Då vill man att den ska vara lycklig. Älskar man en person på riktigt, då är han eller hon den enda som gäller. Då finns det inget som heter "jag kan inte bestämma mig för vem jag vill vara med". Det ska du redan ha ett svar på. Har du inte det, så är det ditt problem och att såra en person som kanske älskar DIG på riktigt igenom att vara med någon annan, DET är det mest omoraliska jag kan tänka mig.
Som du märker kan kärlek verka komplicerat. Detta inlägg blev något längre än vad jag hade tänkt mig. Men kärlek är faktiskt i grunden något väldigt fint. En värld utan kärlek skulle vara en värld utan mänsklighet. För kärlek gör oss till dom vi är idag. Kärlek bygger upp oss, kärlek formar oss och kärlek lär oss om livet.
Kommentarer
Trackback
